”Innan vi dör” och dramaturgi

Jag har varit oflitig här på min blogg ganska länge så detta är ett litet undantagspip från mig. Skriver ny bok nämligen, på rekordkort tid dessutom. Arbetsnamn Lilla dockan. Vi får se hur det går …

Innan vi dörinnanvidor-2017-e00-0238-jpg

Igår sändes sista avsnittet av teveserien ”Innan vi dör” som hyllats av många men också fått kritik av några. Kritiken består mest i att manuset är orealistiskt och avviker allt för mycket från en verklighet. Berömmet av att det är nagelbitande spännande och oförutsägbart och håller oss på tårna medan vi gissar vilt vad som ska hända härnäst och vem som gjorde vad.

Cliffhangers och starka karaktärer

Två ingredienser som manusförfattarna bakat en saftig kaka av. För i slutet av varje avsnitt men också delscener har de lagt in tydliga och starka cliffhangers, ett uttryck från stumfilmens dagar så popcornpausen kom precis när hjälten hängde i naglarna över ett stup, från en bro, tåget var på väg.

Att hitta såna hänger på att bryta vid exakt rätt tillfälle men också att vända och vrida på din story och skruva till det lite extra, tänk ofta – om jag gjorde så här istället, hur skulle det funka?

Serien bygger också på väldigt tydliga och starka karaktärer som vi snabbt engagerar oss i. Varför? För att de fiktiva personerna har väldigt starka drivkrafter, de beskrivs som komplexa med både svagheter och styrkor, både psykologiskt och moraliskt. Det sista är något vi som skriver ofta missar.

Det är lysande att ha en mamma som är polis, som svikit sin egen son, som utan att veta vem den andra är ha honom som infiltratör för att sedan få veta vem det är. Ska hon fortsätta använda honom för att stoppa skurkarna och pimpa sin karriär eller ska hon ta ut honom och rädda sitt eget barn?

Många plotlines men det är okej

Vi som lyssnar, läser, tittar har alltid varit utmärkta på att följa många mindre historier inne i den övergripande. Med min brasklapp att då krävs det att de i sig är snyggt byggda historier i sig som får sin upplösning, har starka karaktärer med rejäla drivkrafter för att det ska hålla.

Det är många spår. Spelet mellan mamma och son, spelet mellan poliserna i den lilla utbrytargruppen som ställs mot spelet i det större formatet på polisen med otrohet, vänskap, rivalitet och hemligheter. Och en läcka, en quisling inne i ledet. En dubbel fiende. Mums!

Och så klart familjen från Kroatien med sitt såriga förflutna, bitterhet, hämndlust, revanschlust och passioner. Ta en funderare kring vilka drivkrafter som verkar där? 😉 Vem är det egetnligen som har hela schackbrädet? Vem styr vem?

Att ha en plan och veta slutet

När jag hållit kurser på Skrivarakademin i Göteborg har jag ofta fått överraskade miner från eleverna när jag bestämt hävdat att i spänning måste författaren veta slutet.

Man behöver inte kika på många minuter av ”Innan vi dör” för att inse att manusförfattarna haft en kristallklar plan från början. För hur hade de annars kunnat dupera och hålla oss på sträckbänken hela vägen genom tio avsnitt? Det där med en aldrig så liten synopsis kanske inte är en dum idé trots allt?

Nä, mina vänner, nu måste jag återgå till mitt eget bygge. När det är klart ska jag kasta mig över en annan författarinnas kommande bok som lektör. Det – ska bli superspännande.

Härlig dramaturgidag på er alla 😉

Ingrid