Djupdykning i recensionsgeggan …

Med hyfsad regelbundenhet bör man som författare googla på sig själv och sina böcker för att se ifall någon orkat rejta boken eller skrivit om den på någon blogg. Kan låta lite självupptaget men är nog enda sättet att scanna av och få tag på det som skrivs. Om det inte ligger på Storytel eller Goodreads eller någon annan av dom mer uppenbara ställena där dina böcker finns och där läsare kan sätta sina betyg.

Jag lägger av – nu!

Tappa inte sugen ...

Tappa inte sugen …

Även om jag får ganska många kommentarer och glada tillrop av läsare och kamrater som läst så vaccinerar det inte på något sätt mot detta hopp ner i recensionsträsket. Det är lika vidrigt varje gång. Och trots att jag vet vad som väntar så skär det in i märg och ben att läsa alla dessa sågningar och trista elaka och faktiskt i vissa fall rent sadistiska kommentarer.

Mer beröm än usla betyg

Japp. Jag får trots allt mer beröm än tvärtom. Och så ska man komma ihåg att det är vanligare att man plitar ner det man tycker när man är sur, besviken eller allmänt ilsken än när man är nöjd och glad och jäser på sin läsupplevelse.

Det är väl känt att en missnöjd kund berättar det för fler än en nöjd kund. Även jag vet. Och ändå hugger dom där kommentarerna som skarpa knivar i författarglädjen och den pyser ut som ur en punkterad ballong.

Tappad sug

Det är många av mina skrivande kollegor som konsekvent undviker att läsa recensioner och framför allt inte rejtings på öppna sajter som Goodreads eller Storytel där tyckaren kan tycka bakom anonymitet. Någon har kallat just Storytels kommentarsfält för ”avloppsdiket”. Och där frodas verkligen elakheterna och en mängd lösryckta och ibland nästan obegripliga kommentarer där vi är många som undrar ifall vederbörande alls läst? Eller bara leker följa John?

Globalt fenomen

Fenomenet är så klart inte svenskt. Det är lika globalt som nätet och läsandet. Eftersom jag följer en hel del internationella författare och även har haft förmånen att bli bekant med några av dom så kan jag konstatera att jag inte är ensam. Inte ens såna storheter som Alex Marwood slipper undan. Å andra sidan är hon en bitsk och skarpsynt tjej som snabbt lägger ut den elaka recensionen till allmän beskådan och dessutom vågar vara elak tillbaka. Den kommentarstråd som den senaste utlöste var den dagens stora underhållning.

Skriver man, gör konst, spelar, dansar, gör film, vad det än är man skapar, så riskerar man alltid att några inte gillar det man gör. Man kan inte göra alla glada, det är en omöjlighet.

Och ändå, bland alla dessa glada, positiva och snälla tillrop så är det dom där elaka negativa sticken som fastnar … i alla fall en stund 🙂

Det är kanske en sån här dag som man ska hälla upp bubblorna?

Ingrid 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *