Var är de riktiga författarna?

Min vän ser uppriktigt upprörd ut, faktiskt rasande. Blicken är anklagande och jag vet inte hur jag ska agera. Är det mitt fel på något sätt? Är det jag som inte är en riktig författare? Är det för att jag inte kommit ut med en ny bok på ett tag? Vad är det som har hänt? ”Det väller ut skit!” Jag står handfallen, nickar lite lamt. ”Jamen, det gör ju det”, fortsätter hen indignerat. ”Väller ut dynga bara. Förr om åren fick man vänta ett år eller två på att nästa bok skulle komma. Nu klämmer alla ur sig minst en bok om året. Och ännu värre är det på nätet, med ljudböckerna. Det är som en flod av elände med författare som man aldrig ens hört talas om. Fan vet om det inte är robotar allihop, såna där AI som pruttar ihop nytt hela tiden.” ”Eh, jo det kommer ut mycket nytt numera, det gör det …” svarar jag, lätt chockad. Min kompis suger in luft, laddar om. ”Jag menar det jag säger. Kvaliteten sjunker som en sten. Det här med streaming blir döden för litteraturen. Det har blivit som en hotellbuffé där man plockar och blandar, käkar, mår illa och glömmer.” Den fysiska boken blir exklusiv ”Först kom Storytel original. Snabbt ihopkommen skit, ihophamrad på några veckor och sen blev de ljudboksserier. Ungefär som om vi skulle börja konsumera böcker på samma sätt som teveserier? Varför i hela helskottat skulle jag bli mer taggad att lyssna bara för att jag ska tvingas ladda ner tio avsnitt istället för en hel bok? Jag lägger ju ett bokmärke där...

Ett kakrecept för bästsäljare

Att hitta det perfekta kakreceptet för en bästsäljare är och har varit en dröm för många genom åren. Men finns det där receptet verkligen? Kan det finnas en modell som fungerar för alla olika sorters historier? För allt från romance till thrillers och skräck? Somliga påstår det. Andra svarar bestämt nej. Något kakrecept existerar inte, det finns inga kvickfix till framgången, inga enkla lösningar på vad som kommer att fungera på den kräsna publiken därute, som kommer att få dem att springa till bokhandeln eller att ladda ner din berättelse till sina läsplattor. Ändå slutar vi inte att hoppas, att drömma om att vi ska lyckas knäcka koden och klämma ur oss en kioskvältare som slår bokbranschen med häpnad. Analyser för att knäcka bästsäljarkoden Men det är väl bara att analysera en bästsäljare eller två för att hitta receptet? Slå ihop lite Larsson, Kepler och Nesbö och sen röra om? Njae, inte riktigt. Matthew Jockers har i drygt 20 år forskat inom det som kallas text mining. För några år sedan publicerade han och Jodie Archer boken The Bestseller Code. Boken är ett resultat av sju års forskning som resulterat i algoritmer som kan analysera en bok utifrån dess potential som storsäljare. The Bestseller Code har undertiteln Anatomy of the Blockbuster Novel och har beskrivits som en undersökning av bästsäljarnas DNA. Sammanlagt 500 skönlitterära böcker från The New York Times bästsäljarlista har analyserats med avseende på genre, vilka ämnen som är med, vilka ord som används och när, meningsbyggnad, hur karaktärerna är funtade och vad de gör. Algoritmen kan till exempel undersöka vilka verb huvudkaraktären förknippas med och dra slutsatser utifrån det. ”Vi...

Men det där är ju min idé!?!!

Jag tror att alla vi som knåpar ihop historier har upplevt det. Att den där storyn som du snickrat på ett tag, plötsligt dyker upp som en bok som någon annan har skrivit och dessutom hunnit publicera. Vilket innebär att hen är sjukt mycket snabbare på att skriva eller helt enkelt legat ett år före med samma idé. Eller så ploppar din idé upp som ny teveserie. Eller en sprillans ny ljudbok, för såna fullständigt ploppar det ut nuförtiden. Du snor runt, kollar över axeln, kikar ut genom fönstret, glor ondskefullt mot kameraögat i din laptop. Någon har spionerat på dig. Någon har snott din idé. Eller var det den där nedrans lektören som …? Har någon skickat min idé till ett förlag? Som har gett den till någon av deras egna författare? Nä nu attans ska jag minsann … Ingen idé är unik Sanningen är att ingen dramaturgisk idé är helt unik. I den klassiska dramaturgin sägs det att det bara finns åtta olika historier som vi människor berättar om och om igen. Eller sju. Beroende på vem man frågar 😉 Och ingen av oss har väl undgått att läsa om hjältens resa. Här har jag länkat till tidningen Skrivas artikel om just den resan. I den nya feelgoodfloden är temat ganska ofta ett uppbrott, en flykt, en flytt till ett annat land, ett annat liv. Påtvingat eller frivilligt. Och där möter vår hjältinna, för det är mest såna, en ny verklighet, nya utmaningar och kanske också den stora kärleken. I släktkrönikorna är det kampen för upprättelse, erkännande och en strid mellan familjens svarta får och de lite...

Avundsjuk, jag är så avundsjuk …

Avund är en av dödssynderna. Ändå drabbas vi alla av den, även om vi försöker att hålla den borta, mota den i dörren med vårt förstånd, det där vi redan vet. Både som blivande författare och redan etablerad, griper den tag i oss när vi minst vill det. Självförtroendet brakar rakt ner i golvet, bildar en våt geggig fläck som inte går att ens torka upp. Jag är värdelös Huvudet sjunker ner, blicken fortfarande klistrad mot skärmen där våra nya pigga konkurrenter just blivit antagna som debutanter på STORA förlaget och tillsammans med de redan JÄTTESTORA författarna som sålt miljoners miljarders böcker, tågar tillsammans mot solnedgången med ett glas bubbel i ena näven och en ny rykande het bok i den andra. Och kvar på den steniga stranden sitter du med datorskärmen framför nosen. Utan någon ny färdig bok, utan något förlag, utan agent, utan någonting alls … Inte ens en vettig inkomst att betala hyran med eftersom du satsat allt på ditt skrivande under en tjänstledighet. Du känner dig värdelös, talanglös, dum, ertappad, liten och ensam … För någonstans därinne visste du att du inte skulle klara det här. Att du skulle bli avslöjad som den amatör du är. Alla andra är bättre, snyggare, gladare, trevligare, fräschare, mera glamourösa, rikare, mera kända, framgångsrika … Lika bra att kasta in handduken och erkänna att det inte gick, att allt bara var en dröm, en villfarelse, ett bloss. Hur kunde jag ens tänka tanken att jag … Din släktings gnälliga stämma ekar i ditt huvud. ”Det där gåååår iiinte …” Alla andra är bättre Sociala media kan vara förödande. Facebook-depression...

Bokmässan i Göteborg. Ett nödvändigt ont?

Bokmässan är passerad, även detta året. Bokmässan i Göteborg är fortfarande en av de riktigt stora bokhändelserna och drar massor av besökare, både yrkesmänniskor, författare, drömmare och bokälskare. Och så klart alla som jobbar på bibliotek och med utbildning. Inte att förglömma. Under några intensiva dagar i slutet av september samlas alla i de slitna och ruskigt fula mässhallarna intill Gothia Towers. För att titta, lyssna, lära, göra fynd, spana på kändisar. Medan mässan för oss så kallade proffs mer liknar en firmafest där vi, ensamma och isolerade och plågade författare, äntligen får komma ut ur våra skrivarlyor och möta våra kollegor och konkurrenter, sippa bubblor och ta selfies och stå på scener där vi ska säga kloka saker och ha ny snygg stass på oss. Men också signera våra rykande nya heta böcker och möta våra följare, bokbloggare och läsare. Måste man som författare vara på Bokmässan? Svaret är faktiskt nej. Det måste man inte. Det finns flera författare som väljer att verka i det fördolda och som sällan eller aldrig syns ute i vimlet, men som ändå skriver sina böcker och säljer. Ni vet vilka jag menar. Mystik kanske är en ny trend? Men de flesta författare tar sig ändå till Bokmässan, gör sina 80 arbetstimmar på 4 dryga dygn, de flesta ståendes på det människoätande golvet. De erfarna i bekväma jympadojor. De riktigt tuffa i glansiga blåsor och skyhöga klackar. Det var färre utställare detta året på Bokmässan men som Boktugg konstaterar så kräver det ändå att du susar runt som en galen geting för att hinna med allt. Framför allt alla seminarier och scener. Är...

Det är i hissen det händer …

Bokmässan är över. Även kallad Boksmällan. Nu är det kanske inte bästa stället att marknadsföra sitt nya manus men även för den etablerade författaren kan det var bra att ha sin hisspitch redo. Både för att på några få minuter, kanske så lite som 30 sekunder, förklara vad din senaste bok handlar om. Men också för din egen skull.   Hisspitch eller en så kallad Logline Din hisspitch eller Logline (ett begrepp inom film och teveindustrin i USA), den korta beskrivning som ska sälja in ditt manus, kommer att förändras under tiden du arbetar med boken. Den blir sen ett underlag för baksidestexten, hemsidan och webbutiken. Men det är väldigt bra att kunna gå in i skrivande-processen och känna att du har full koll på vad din historia egentligen handlar om, vem som är protagonisten och vilken konflikt i historian som är den röda tråden. Tjugofem till max femtio ord lång Det är ingen lätt sak, att skriva en säljande Logline eller en hisspitch. Men ju färre ord desto bättre. Men hallå, i Sverige, vad ska jag med en hisspitch till? Det här är ju inte Hollywood. Det är sant. Men att ha mejslat ut en kort formulering som tydligt beskriver vad din historia handlar om hjälper även svenska förlag. Men kanske främst dig själv. Att slipa fram en eller ett par meningar som beskriver din historia kommer att hjälpa dig att se skogen och inte bara träden. Och nästa gång någon frågar dig i en hiss eller i ett kort möte på gatan eller när du står och ska signera ditt verk, så kan du kort och fångande...

Hur blir man publicerad?

Det är en fråga som ständigt dyker upp i olika forum i sociala media. Hur gör man för att bli publicerad? Du sitter på din rumpa och skriver hundratals timmar. Eller stjäl dig till de där korta stunderna på bussen eller i väntan på färjan. Stiger upp en timme tidigare än alla andra. Allt för att få ihop ett bokmanus, att äntligen få komma till punkt. Och bli publicerad. Ensam är inte stark Visserligen är författarens jobb ett av de mest ensamma som finns. Det blir många timmar i sällskap av inga andra än dina egna påhittade karaktärer. Där alla inte ens är särskilt sympatiska. Men utan någon eller några bollplank blir arbetet med att skriva ett helt bokmanus nästan oöverstigligt. Se därför till att du har både faktaläsare som kan kolla att du inte snubblar på rena faktafel och – andra bollplank med vilka du kan diskutera och blöta och stöta dina funderingar kring hur historian ska byggas upp, vad som är manusets svagheter respektive styrkor. Här rekommenderar jag inte mamma eller någon av dina andra beundrare. Inte heller avundsjuka vännen som bara rynkar på näsan och innerst inne önskar att ditt drömprojekt ska gå åt skogen. Gärna testläsare som du har förtroende för. Läsande människor, teveserieslukande dito och filmnördar är inte så dumma. De har förhoppningsvis i alla fall viss känsla för dramaturgin i din historia och kan komma med både ris och ros. Och kanske också någon riktigt bra lösning på ett problem du stöter på. Ta hjälp av en lektör Men vänta nu, tänker du. Ska jag ta pengar ur egen ficka och betala en...

Det talas mycket om dramaturgi och narrativ

De nya buzz-orden dramaturgi och narrativ. Men vad tusan betyder det? Egentligen. Och vad är det här snacket om att historier, serier, filmer och böcker, numera bara består av ett hetsigt och uppjagat narrativ och usla berättelser? Låt oss bena ut det hela. Skillnaden mellan dramaturgin och historian Väldigt förenklat kan man säga att det är sättet du berättar din historia på som är narrativet. Dramaturgin. För det finns så klart inte bara ett sätt att berätta din historia på. Det finns ett oändligt antal. Ett enkelt knep för att komma ihåg skillnaden är, att ifall du ändrar sättet du presenterar din historia, skyfflar runt scener och händelser, så har du ändrat din dramaturgi, inte historian som sådan. För den är densamma. Det spelar alltså ingen roll ifall du berättar den baklänges, det är fortfarande samma historia. För mycket dramaturgi och för lite karaktär En annan diskussion som förts är den att karaktär och dramaturgi skulle vara varandras motsatser, till och med fiender. Min personliga åsikt är att de inte är fiender alls, utan istället helt beroende av varandra. Och att den ena utan den andra blir en synnerligen tunn soppa. Det kanske till viss del går att dölja en tunn historia genom ett sjuhelsikes narrativ men ifall karaktärerna är bleka och menlösa lär det inte hjälpa i längden. Mesiga karaktärer får inte vårt engagemang. Ibland hör man att ”det där var en historia med enbart plot och dramaturgi. Bara action och saker som sprängdes till höger och vänster. Superkorta kapitel med cliffhangers i varje. Som om författaren klippt sönder sina kapitel i bitar …” Det kan vara ett...

Hur skriver man bra dialog?

En fråga som jag ofta får och ett ständigt återkommande besvär på mina tidigare skrivarkurser på Skrivarakademin. Hur sjutton får jag till en bra och trovärdig dialog? Vilka krav ska man ställa på en bra och verklighetstrogen dialog? Hur får man den att verka äkta? Fyra ingredienser i receptet för dialog Dialogen måste flyta på ett naturligt sätt för varje enskild karaktär. Vilket så klart innebär att du bör känna dina karaktärer väl. Dialogen ska passa i den genre du valt. Det blir givetvis skillnad på en hårdkokt thriller och en relationsroman. Dialogen måste passa in i sammanhanget i varje enskild scen du skriver. Hur är stämningen, vad har precis hänt, hur mår personerna, vad är på väg att hända … Och inte minst, dialogen ska låta så som vanliga människor pratar. Vem och vilken funktion De första tre elementen kan du arbeta med under tiden du förbereder ditt manus och gör din research. Det är här du skapar dina karaktärer och ger dem deras personligheter, deras backstory, alltså vad de varit med om tidigare, men också vilka de är nu och var de befinner sig i livet, ålder, yrke, socialt liv, intressen osv. Vilken typ av personligheter är de? Hur ser de på livet. Vad har de varit med om och hur har det påverkat deras sätt att uttrycka sig i dialog? Glöm bara inte att fundera över just den karaktärens roll i historien när du bygger upp den. Är det här hjälten eller hjältinnan, din protagonist. Eller är det en skurk, en vän, en spirande kärlek eller en ren statist. Ju mer arbete du lägger ner här...

Hur är det att ha en skrivarcoach?

Frågan har dykt upp det senaste. Du har en idé, en historia som vill ut, massor av material och research. Kanske ett helt liv av upplevelser som vill berättas. Men allt känns oöverstigligt och som en enda röra. I vilken ände ska du börja? Hur ska du nysta upp allt? Kan det ens bli en bok av det? Eller borde materialet delas i flera? Är det för många karaktärer? Är det ens en historia värd att berättas? Kommer någon att vilja läsa? Frågorna står som spön i backen. I värsta fall dyker alla dessa självtvivel upp när halva boken redan är skriven och du inser att den behöver skrivas om eller att stora delar måste strykas. Massor av arbete i sjön. Vilket så klart är extra illa ifall du har snålt om skrivtid i ditt liv, vilket de flesta av oss har. Så vad gör du? Slukar alla självhjälpsböcker som finns? Låter mamma läsa? Eller skaffar andra testläsare. Skriver boken tillsammans med någon. Det finns många sätt att hitta hjälp men ett av dem är att skaffa sig en skrivarcoach. Vad gör en skrivarcoach? Som din skrivarcoach håller jag dig i handen under processen. Från ax till limpa. Under ett års tid, för det är den tid som normalt krävs för att skriva ett helt bokmanus, får du mitt stöd i dina funderingar, i vad manuset ska handla om, hur du ska angripa det, olika knep för att få ordning på storyn. Jag läser bitar du skrivit så klart, även synopsis eller olika former av skisser på strukturen. Men framför allt så pratar vi på telefon eller skype ungefär...