Hur skriver man bra dialog?

En fråga som jag ofta får och ett ständigt återkommande besvär på mina tidigare skrivarkurser på Skrivarakademin. Hur sjutton får jag till en bra och trovärdig dialog? Vilka krav ska man ställa på en bra och verklighetstrogen dialog? Hur får man den att verka äkta? Fyra ingredienser i receptet för dialog Dialogen måste flyta på ett naturligt sätt för varje enskild karaktär. Vilket så klart innebär att du bör känna dina karaktärer väl. Dialogen ska passa i den genre du valt. Det blir givetvis skillnad på en hårdkokt thriller och en relationsroman. Dialogen måste passa in i sammanhanget i varje enskild scen du skriver. Hur är stämningen, vad har precis hänt, hur mår personerna, vad är på väg att hända … Och inte minst, dialogen ska låta så som vanliga människor pratar. Vem och vilken funktion De första tre elementen kan du arbeta med under tiden du förbereder ditt manus och gör din research. Det är här du skapar dina karaktärer och ger dem deras personligheter, deras backstory, alltså vad de varit med om tidigare, men också vilka de är nu och var de befinner sig i livet, ålder, yrke, socialt liv, intressen osv. Vilken typ av personligheter är de? Hur ser de på livet. Vad har de varit med om och hur har det påverkat deras sätt att uttrycka sig i dialog? Glöm bara inte att fundera över just den karaktärens roll i historien när du bygger upp den. Är det här hjälten eller hjältinnan, din protagonist. Eller är det en skurk, en vän, en spirande kärlek eller en ren statist. Ju mer arbete du lägger ner här...

Hur är det att ha en skrivarcoach?

Frågan har dykt upp det senaste. Du har en idé, en historia som vill ut, massor av material och research. Kanske ett helt liv av upplevelser som vill berättas. Men allt känns oöverstigligt och som en enda röra. I vilken ände ska du börja? Hur ska du nysta upp allt? Kan det ens bli en bok av det? Eller borde materialet delas i flera? Är det för många karaktärer? Är det ens en historia värd att berättas? Kommer någon att vilja läsa? Frågorna står som spön i backen. I värsta fall dyker alla dessa självtvivel upp när halva boken redan är skriven och du inser att den behöver skrivas om eller att stora delar måste strykas. Massor av arbete i sjön. Vilket så klart är extra illa ifall du har snålt om skrivtid i ditt liv, vilket de flesta av oss har. Så vad gör du? Slukar alla självhjälpsböcker som finns? Låter mamma läsa? Eller skaffar andra testläsare. Skriver boken tillsammans med någon. Det finns många sätt att hitta hjälp men ett av dem är att skaffa sig en skrivarcoach. Vad gör en skrivarcoach? Som din skrivarcoach håller jag dig i handen under processen. Från ax till limpa. Under ett års tid, för det är den tid som normalt krävs för att skriva ett helt bokmanus, får du mitt stöd i dina funderingar, i vad manuset ska handla om, hur du ska angripa det, olika knep för att få ordning på storyn. Jag läser bitar du skrivit så klart, även synopsis eller olika former av skisser på strukturen. Men framför allt så pratar vi på telefon eller skype ungefär...

Hur ska jag hinna skriva?

Du drömmer om att bli författare. Du är inte ensam. Men för att drömmen ska besannas måste du skriva boken. Svenska förlag nappar ytterst sällan på en synopsis – en skiss – eller en idé, om du inte redan är en kändis med potential att sälja alldeles oavsett. Du behöver alltså skriva ett helt manus ända till punkt. Men om man jobbar heltid och har familj? Ekvationen är inte lätt. Tricket är att hitta den tid som går att gräva ut. Kanske dra ner på teve-tittandet? Eller tiden du lägger på sociala media eller annat som, om du ska vara helt ärlig, inte har alls samma prioritet som att bli klar med din första roman. Fundera på hur dina dagar ser ut, vad de innehåller och om det finns saker som du kan stryka ur din kalender. Skippa bara inte gymmet. Om jag inte känner mig inspirerad? Den trista sanningen är att du inte varken kan eller hinner vänta på att inspirationen ska ramla över dig. Du måste utnyttja den tid du har för att skriva. Så sätt dig ner, skriv även om du inte känner någon som helst lust. Det kan bli alldeles fantastiskt ändå. Eller så blir det inte det. Men ju mer du övar dig på att faktiskt utnyttja din tid och skriva, desto oftare kommer du att upptäcka att inspirationen infinner sig, bara för att du faktiskt skriver. Jag har ofta tvingat mina skrivarelever att göra 10-minuters-övningen. Övningen går ut på att alla tar papper och penna och börjar skriva samtidigt och sen skriver i tio minuter utan att lyfta pennan eller börja fundera. De...

”Hur känns det att hjälpa andra att bli dina nya konkurrenter?”

Jag får ibland frågan hur det är att lektörsläsa andra blivande och redan etablerade författares manus. Hur känns det att kritisera och berömma andra? Och är det inte konstigt att hjälpa andra bli dina nya konkurrenter? För en och annan av mina ”patienter” som Storydoktor har ju blivit det, publicerade. Är det inte frestande att förstöra för en blivande konkurrent? En av mina författarkollegor, Peter Gissy, som skrivit både deckare och ungdomsböcker och, precis som jag, undervisade på Skrivarakademien under många år, höll också kortare kurser över en helg. På en av deckarkurserna dök det upp en ambitiös tjej som fått kursen i födelsedagspresent. Hon hette Camilla Läckberg. Han skämtade en gång om hur det kändes att ha lärt ut sina bästa knep till en som senare skulle bli en av Sveriges mest framgångsrika deckarförfattare och sa med glimten i ögat att han djupt ångrade att han delat med sig av sin kunskap för att sen bli omkörd i hundraåttio i ytterfil. Han menade så klart inte det. Lika lite som jag som författare OCH lektör skulle få för mig att sabotera för någon av mina kunder som jag anar kan bli en ny stjärna. När jag öppnar ett riktigt bra manus blir jag glad Därför att jag vet hur mycket arbete, ångest, självtvivel och kamp som ligger bakom ett riktigt bra manus, oavsett om det är ett barnboksmanus eller starten på en maffig bokserie. Varje manus som dyker upp i min inbox för att lektörsläsas öppnar jag med samma ambition, att ge författaren konstruktiv kritik och goda råd för hur manuset ska kunna bli sitt allra bästa. Jag...

Katharinakoden av Jörn Lier Horst

Dags att damma av min sorgligt negligerade blogg och författarsida. Och jag börjar vågat, genom att recensera en av mina kollegors böcker. För det här att recensera och samtidigt själv vara författare som skriver spänning, är en svår balansgång. Katharinakoden av Jörn Lier Horst. Norsk kriminalförfattare och tidigare polis som också skrivit barnböcker. 12 spänningsromaner med polisen William Wisting som huvudkaraktär har det blivit och Jörn har tilldelats en rad priser för sitt författarskap. Den senaste i raden historier om polisen Wisting och hans dotter Line som är journalist, handlar om ett gammalt fall, ett så kallat Coldcase, som Wisting har svårt att släppa taget om. För lite mer än 25 år sen försvann Katharina Haugen spårlöst och Wisting plockar varje år fram materialet och funderar över vad som egentligen hände. Katharina hade packat en väska som om hon var på väg att resa bort och hon lämnade dessutom en lapp med en underlig sifferkod på som ingen hittills har lyckats avkoda. Wisting har gjort det till en vana att besöka hennes make Martin på årsdagen. Trots att han aldrig riktigt kunnat göra sig av med misstankarna om att han på något sätt är inblandad i hennes försvinnande. Samtidigt har Wistings dotter Line börjat arbeta med ett fall med en försvunnen flicka från samma område som Katharina. Och som alla förstår så finns det ett samband mellan de två försvunna kvinnorna. Så dyker en ny utredare upp, Adrian Stiller, en intressant och komplicerad man med det vi snart gissar ett mörkt och komplicerat förflutet. Hans uppdrag är att lösa gamla kalla fall och han går in med en våldsam...

Att läsa eller inte läsa är frågan …

Det finns många författare som hävdar att man inte ska läsa andras böcker. Därför att dom skulle smitta, förstöra din egen ton, ditt sätt att skriva. Att läsandet tar tid från ditt skrivande, att det är onödigt, inte ger något. Eller i värsta fall knäcker det lilla fladdrande självförtroende du hade och lämnar dig som en liten dallrande pöl av självförakt där du rullar dig själv i tjära och fjädrar och mumlar spasmodiskt – ”hon är så jävla bra, jag kan aldrig bli så bra som hon” eller ”han vet verkligen hur man skriver en rafflande roman, jag kommer aldrig att kunna hitta på så många cliffhangers om jag så blir hundratre år”. Sen finns det dom som till exempel Stephen King som hävdar att det enda sättet att bli ruggigt bra författare är att SKRIVA och LÄSA! Jag läser som tusan i skrivpauserna Jag är dessutom en snabbläsare så jag kan proppa i mig en tjockis på mindre än ett dygn ifall jag ger mig tusan på det. Och jag tycker att läsandet är inspirerande. För det mesta. Visst kan jag också bli nedstämd och drabbas av Socialamediadepression av och till, särskilt när motgångarna hopar sig, men för det mesta ser jag en inspiration och hittar tips och trix och lärdomar i andras böcker och i hur andra löser knutarna i sitt berättande. Goda idéer är till för att stjälas Ett lite slitet statement som jag brukar dra för mina skrivarelever men som jag faktiskt själv lever efter. För om något är riktigt bra, du sugs in, vill bara läsa vidare, har hittat en riktig bladvändare – stanna...

När historian inte vill – vänd på steken

Jag befinner mig sedan en tid tillbaka i historieberättandets häftigaste och också mest ångestfyllda och jävliga fas, nämligen den där ploten ska sättas, där historian måste börja ta formen av en konkret synopsis – vad är det som ska hända och när? Och i vilken ordning? Vilka ska agera och hur hänger gåtan ihop? Och så klart – vem är egentligen skurken? Att vända på steken Ett knep som jag då upptäckt fungerar för mig är att vända på steken och gnugga karaktärerna i detalj en stund, tills dom börjar leva, andas och agera. Det finns en rad mallar därute för karaktärsbeskrivningar men jag brukar hålla mig till det enkla som namn, ålder, kön, vart de befinner sig nu och hur de ser ut, bakgrund och varför dom hamnat där dom är och så klart – interna och externa konflikter. För utan konflikter blir det ingen story 😉 Tydliga karaktärer börjar leva Det kan låta lite knepigt och jag menar så klart inte att du ska strunta i din historia och låta karaktärerna go bananas alldeles själva. Jag menar att du ska ha en historia eller åtminstone en grund till den, en aning om vart det ska leda och vart det börjar. Men att tydliga karaktärer kan göra det så mycket lättare att få till relationerna mellan aktörerna och att konflikter och bakgrund plötsligt kan falla på plats på ett nästan magiskt sätt. Om hon hatar honom så kan … Har du svårt att se det framför dig så gör en mindmap med karaktärerna och deras relationer eller ta fram ett stort papper och penna och rita och gör...

Vill du att jag kommer och föreläser? Om ungas liv på nätet?

Jag har precis uppdaterat mina Tjänster här på hemsidan och där kan du läsa mer om vilka ämnen jag i första hand tar mig an och också lite om min roll som lektör i Storydoktors och kurser och workshops. Min senaste föreläsning som jag döpt till Verktygslåda för oroliga föräldrar, handlar om vilka verktyg vi som föräldrar har att ta till för att skydda och i viss mån vaccinera våra unga mot det de kommer att möta på nätet. Hur man ska tänka och agera och hur man inte ska göra.  Vanliga missförstånd och missuppfattningar från både unga och äldre. Om vett och etikett på nätet och i verkliga livet. Om tjejer och killar och nyfikenhet. Och om kunskapsklyftan och skillnaderna mellan oss gamlingar och de ungas förhållande till nätet. Och varför det är så viktigt att vi vuxna inte bara rycker på axlarna och inte engagerar oss för att det känns pinsamt eller jobbigt. Jag kan föreläsa kort som ett TED-talk eller lite längre med mer diskussion. Hör gärna av er till min mejladress som är ingrid@ingridelfberg.se så hittar vi en lösning och ett pris som fungerar. För bibliotek och bokhandlar tar jag ett lite lägre pris och tar emot bokningarna via Författarcentrum Väst. Länk här i fotlisten och...

Jag har kört fast … nästan

Inte helt. Tack och lov. Jag insåg bara helt plötsligt att nu har jag tillbringat lite mer än ett dygn på Google maps i hysteriskt letande efter en plats som ska passa att ha ett fritidshus eller semesternöje på för min nya huvudkaraktär. Och det faktum att jag lagt ner den tiden utan att det känns rätt i magen innebär att det är fel … eller hur? Gräv där du står En klyscha, visst. Men också ett gott råd. Att skriva om sånt som du redan har bra koll på gör att det blir mera trovärdigt och framför allt enklare för dig. Och spar tid. Den tid som jag nu lagt på att svirra runt bland öar i medelhavet utan att få något napp. Och gjort att jag fått kramp i handen som hela tiden ska släpa och dra i kartor … Fyll hålen Börja med din historia. Bygg ploten, tidslinjen. Början och slut. Konflikter och vändningar. Och fundera sedan över var dina faktahål finns. Leta sedan reda på den faktan. Ett problem dock, är att själva bygget av nya karaktärer ofta kräver mycket faktagrävande och research innan de kan bli verkliga, i ditt huvud. Innan du kan börja skriva eller ens få ihop historiebygget måste du ha rätt mycket fakta på plats, som miljö, hur karaktären ser ut och beter sig, hur gammal hen är, bakgrund, familj … ja ni vet. Släppa taget Men i vissa fall, som nu i mitt, är det dags att backa ut och inse att jag måste släppa taget och inte fortsätta envisas som en tjurskallig gnu eftersom det inte ger något. Det...

Hur man skriver film …

Fast egentligen handlar det här också om hur man berättar en historia.   En kurs i filmmanus-skrivande Hur belönar man sig själv när man vrängt ur sig ännu en skröna? En hel roman har gått iväg till förlaget igen? Jo man går en kurs i något man länge varit sugen på att lära sig mer om. Dels för att få göra en liten utflykt från skrivarlyan. Men också för att få lära nytt och öppna sina sinnen åt ett annat håll en stund. Och att få nörda tillsammans med andra som är där för att nörda. Det brukar uppstå en magi när sådana möts … Högkoncentrerat på några dagar Valet föll på en kort intensiv kurs hos ett produktionsbolag i huvudstaden, Cinemantrix, i att skriva för film och teve. Vi höll till i deras egna lokaler intill Hötorget och gänget som kom hade blandade bakgrunder med sig men med det gemensamma att vi alla skrev i någon form och gjort det länge. Alla var på hugget, sugna på ny kunskap. Även jag. Om något bleknosad eftersom jag blev matförgiftad dagen innan och satt rak i ryggen och lyssnade på min oroliga mage och kastade blickar mot toaletten hela tiden … Inte helt perfekt för koncentrationen men men … Dramaturgi och hur man berättar en historia Vår lärare Hans inledde med grunderna i hur man berättar en historia och hur sättet att berätta förändrats med att tekniken och medierna utvecklats. De senaste åren är det teveserierna som påverkat mest. Vi fortsatte med fördjupning av dramaturgin under dag två och gick igenom drivkrafter, konflikt och karaktärers utveckling, deras roller och olika...