Vik hädan skrivkramp

@photobyScreenCraft Writers block är som en ond ande. Ett osynligt hot som hänger över oss som skapar kreativt med ord. Visst kan man tvinga sig och göra som Stephen King säger, när skrivkrampen slår till, sätt ner arslet och skriv. Men att bara skriva hjälper inte. Hur väcker man den där gnistan som gör oss kreativa? Hur tänder man den kreativa elden? Eller, hur tar mig sig ur en kreativ svacka, skrivkramp och deadlinepanik? Här kommer några konkreta råd som faktiskt hjälper. ETT Fokusera på en grej i taget. Ett koncept, en karaktär eller en storylinje i din historia. Försök inte lösa allt på en gång eller hålla hela bygget i luften hela tiden. Din hjärna är en fantastisk grå klump men den klarar inte att göra precis hur mycket som helst samtidigt. För att hindra överhettning, fokusera på en sak i taget istället för att försöka lösa hela pusslet på en gång.  Fokusera på en scen, låt den bli sitt bästa och … tadah, det uppstår en kedjereaktion av magiska saker.  TVÅ Använd det magiska ordet OM. Tänk om hon istället skulle … Tänk om jag byter plats med … Om jag … Om han … Den här tekniken verkar Jo Nesbö ha använt sig av inför sin senaste roman om Harry Hole. I en kort intervju på hans hemsida berättar han om hur han tänkte. Hur hittar man glöd i en karaktär man umgåtts med länge och utsatt för i stort sett allt redan? Jo berättar att han försökte hitta det allra värsta han skulle kunna utsätta sin huvudkaraktär för? Tänk om Harry Hole skulle bli tvungen...

Behöver författare en hemsida?

Det pratas väldigt mycket om sociala media, om Instagram, Pinterest, LinkedIn och Facebook. Där ska författare hänga. Men hur är det med hemsidorna? Behöver en författare en hemsida? Jag har en själv som berättar både om mig och mina böcker men också om mina övriga tjänster eftersom jag är egen företagare numera. Kan te sig aningen förvirrande. Jag inser det. Dessutom är min nuvarande hemsida ganska gammal och har varit med ett gäng år. Dags att göra en renovering. Så hur gör man?   Många författare har ingen hemsida alls När jag letar efter inspiration så inser jag att det är väldigt många författare, också välkända och bästsäljande, som helt saknar hemsida. Hur tänkte de? Att det inte behövs? Att deras böcker säljer via förlagen och agenterna? Eller att det räcker med att de finns på Wikipedia. Fast där finns inte alla heller. Eller inte funnits tid eller resurser. När jag googlar får jag upp allt från artiklar till just Wikipedia till Instagram och mina kollegors förlags hemsidor. Googlar jag på mig själv så är det hemsidan som kommer överst vilket gör att där kan jag samla all information om mig och mina böcker plus nyheter och evenemang på samma ställe. Vilket jag tycker är bra och förenklar. Men jag kanske är ute och cyklar? Är det Insta som gäller? Instagram och andra sociala media dominerar allt mer. Blogg är det inte många som efterfrågar. Möjligen vlog via YouTube. Eller semirörligt eller rörligt via Instastories eller Stories på Facebook. Men fortfarande är frågan, hur hittar våra läsare oss författare och den information de söker? Om böckerna, om events, oss...

I vilket format läser du helst?

Det diskuteras ständigt, utvecklingen på bokmarknaden. Åt vilket håll går den, vad händer med den fysiska boken och med bokhandeln. När kommer Amazon och läser våra barn eller gör de det inte? I vilket format läser du helst nya berättelser? Inbunden med nyboksdoft Vi är mest vana vid att fysiska böcker kommer som inbundna med hårda pärmar och en lös bokjacka runt som skyddar pärmen. Det är en stabil konstruktion som tål en del hantering och står stadigt och snyggt i bokhyllan. Om du har en. En inbunden bok luktar ny bok och lansering. Det är en sån som författarna brukar signera på bokmässan eller till jul ute i butikerna. Den lämpar sig mindre väl som kvällslektyr i sängen. Med sin tyngd tröttar den ut armarna och slår blåmärken i näsan eller pannan när man somnar. Men texten är stor och tydlig. Hybriderna storpocket och danskt band Ute i Europa och i andra länder ännu längre bort gillas storpocket som en just precis det det låter, en bok i samma storlek som en inbunden, nästan i alla fall, med mjuka pärmar. Den har samma trevliga lättlästa storlek på texten men väger inte lika mycket som en inbunden och tål inte heller omild behandling på samma sätt som en inbunden. I många länder är det det formatet som första utgåvan har. Där kommer det inte någon inbunden alls. Storpocketens fördel är ofta priset som är lägre än inbunden, ibland så billig som under en hundralapp om det är tillbud. Danskt band, alltså inte dansband, är en slags kompromiss mellan storpocket och inbunden, stadigare, inte lika vibblig som storpocketen, ofta lika...

Varför hör de aldrig av sig om mitt manus?

Du har äntligen kommit till punkt och skickat in ditt nya fantastiska manus till flera förlag och nu har du nagelbitande väntat i flera veckor, men inget händer. Vad gör de på de där förlagen? Egentligen? Varför tar det så lång tid? Varför hör de aldrig av sig? Mitt manus är ju skitbra! Manus-tsunami Du har säkert hört att förlagen i Sverige får tusentals manus från förhoppningsfulla författare i sin mejlbox varje år. Det är alldeles sant. Tusentals. Av dessa ska förlaget välja ut de som verkar värda en genomläsning. Och vilka som är det avgörs av några olika saker. Dels vad det är som förlaget ger ut och söker efter, dels vad det finns plats för i deras kommande utgivning. De flesta etablerade förlag har en färdig utgivningsplan för det kommande året med de författare som redan är knutna till förlaget. Ibland i form av långa avtal om flera böcker. Men vanligast är kanske att en författare redan gett ut böcker på förlaget men skriver avtal för varje ny bok. Har du och ditt manus otur så är det redan fullt i utgivningslistan på förlaget du drömmer om att ge ut på. I bästa fall finns det några hål att fylla men då kanske det inte är din deckare utan en feelgood de behöver fylla upp med. Det behöver alltså inte ha ett dugg med dig eller ditt manus att göra ifall det blir ett nej. Du kan vara för sent på bollen eller bara inte passa in just nu. Därför är det viktigt att du skrivit ett följebrev där du kort beskriver vad din bok handlar om, vilken...

Var är de riktiga författarna?

Min vän ser uppriktigt upprörd ut, faktiskt rasande. Blicken är anklagande och jag vet inte hur jag ska agera. Är det mitt fel på något sätt? Är det jag som inte är en riktig författare? Är det för att jag inte kommit ut med en ny bok på ett tag? Vad är det som har hänt? ”Det väller ut skit!” Jag står handfallen, nickar lite lamt. ”Jamen, det gör ju det”, fortsätter hen indignerat. ”Väller ut dynga bara. Förr om åren fick man vänta ett år eller två på att nästa bok skulle komma. Nu klämmer alla ur sig minst en bok om året. Och ännu värre är det på nätet, med ljudböckerna. Det är som en flod av elände med författare som man aldrig ens hört talas om. Fan vet om det inte är robotar allihop, såna där AI som pruttar ihop nytt hela tiden.” ”Eh, jo det kommer ut mycket nytt numera, det gör det …” svarar jag, lätt chockad. Min kompis suger in luft, laddar om. ”Jag menar det jag säger. Kvaliteten sjunker som en sten. Det här med streaming blir döden för litteraturen. Det har blivit som en hotellbuffé där man plockar och blandar, käkar, mår illa och glömmer.” Den fysiska boken blir exklusiv ”Först kom Storytel original. Snabbt ihopkommen skit, ihophamrad på några veckor och sen blev de ljudboksserier. Ungefär som om vi skulle börja konsumera böcker på samma sätt som teveserier? Varför i hela helskottat skulle jag bli mer taggad att lyssna bara för att jag ska tvingas ladda ner tio avsnitt istället för en hel bok? Jag lägger ju ett bokmärke där...

Ett kakrecept för bästsäljare

Att hitta det perfekta kakreceptet för en bästsäljare är och har varit en dröm för många genom åren. Men finns det där receptet verkligen? Kan det finnas en modell som fungerar för alla olika sorters historier? För allt från romance till thrillers och skräck? Somliga påstår det. Andra svarar bestämt nej. Något kakrecept existerar inte, det finns inga kvickfix till framgången, inga enkla lösningar på vad som kommer att fungera på den kräsna publiken därute, som kommer att få dem att springa till bokhandeln eller att ladda ner din berättelse till sina läsplattor. Ändå slutar vi inte att hoppas, att drömma om att vi ska lyckas knäcka koden och klämma ur oss en kioskvältare som slår bokbranschen med häpnad. Analyser för att knäcka bästsäljarkoden Men det är väl bara att analysera en bästsäljare eller två för att hitta receptet? Slå ihop lite Larsson, Kepler och Nesbö och sen röra om? Njae, inte riktigt. Matthew Jockers har i drygt 20 år forskat inom det som kallas text mining. För några år sedan publicerade han och Jodie Archer boken The Bestseller Code. Boken är ett resultat av sju års forskning som resulterat i algoritmer som kan analysera en bok utifrån dess potential som storsäljare. The Bestseller Code har undertiteln Anatomy of the Blockbuster Novel och har beskrivits som en undersökning av bästsäljarnas DNA. Sammanlagt 500 skönlitterära böcker från The New York Times bästsäljarlista har analyserats med avseende på genre, vilka ämnen som är med, vilka ord som används och när, meningsbyggnad, hur karaktärerna är funtade och vad de gör. Algoritmen kan till exempel undersöka vilka verb huvudkaraktären förknippas med och dra slutsatser utifrån det. ”Vi...

Men det där är ju min idé!?!!

Jag tror att alla vi som knåpar ihop historier har upplevt det. Att den där storyn som du snickrat på ett tag, plötsligt dyker upp som en bok som någon annan har skrivit och dessutom hunnit publicera. Vilket innebär att hen är sjukt mycket snabbare på att skriva eller helt enkelt legat ett år före med samma idé. Eller så ploppar din idé upp som ny teveserie. Eller en sprillans ny ljudbok, för såna fullständigt ploppar det ut nuförtiden. Du snor runt, kollar över axeln, kikar ut genom fönstret, glor ondskefullt mot kameraögat i din laptop. Någon har spionerat på dig. Någon har snott din idé. Eller var det den där nedrans lektören som …? Har någon skickat min idé till ett förlag? Som har gett den till någon av deras egna författare? Nä nu attans ska jag minsann … Ingen idé är unik Sanningen är att ingen dramaturgisk idé är helt unik. I den klassiska dramaturgin sägs det att det bara finns åtta olika historier som vi människor berättar om och om igen. Eller sju. Beroende på vem man frågar 😉 Och ingen av oss har väl undgått att läsa om hjältens resa. Här har jag länkat till tidningen Skrivas artikel om just den resan. I den nya feelgoodfloden är temat ganska ofta ett uppbrott, en flykt, en flytt till ett annat land, ett annat liv. Påtvingat eller frivilligt. Och där möter vår hjältinna, för det är mest såna, en ny verklighet, nya utmaningar och kanske också den stora kärleken. I släktkrönikorna är det kampen för upprättelse, erkännande och en strid mellan familjens svarta får och de lite...

Avundsjuk, jag är så avundsjuk …

Avund är en av dödssynderna. Ändå drabbas vi alla av den, även om vi försöker att hålla den borta, mota den i dörren med vårt förstånd, det där vi redan vet. Både som blivande författare och redan etablerad, griper den tag i oss när vi minst vill det. Självförtroendet brakar rakt ner i golvet, bildar en våt geggig fläck som inte går att ens torka upp. Jag är värdelös Huvudet sjunker ner, blicken fortfarande klistrad mot skärmen där våra nya pigga konkurrenter just blivit antagna som debutanter på STORA förlaget och tillsammans med de redan JÄTTESTORA författarna som sålt miljoners miljarders böcker, tågar tillsammans mot solnedgången med ett glas bubbel i ena näven och en ny rykande het bok i den andra. Och kvar på den steniga stranden sitter du med datorskärmen framför nosen. Utan någon ny färdig bok, utan något förlag, utan agent, utan någonting alls … Inte ens en vettig inkomst att betala hyran med eftersom du satsat allt på ditt skrivande under en tjänstledighet. Du känner dig värdelös, talanglös, dum, ertappad, liten och ensam … För någonstans därinne visste du att du inte skulle klara det här. Att du skulle bli avslöjad som den amatör du är. Alla andra är bättre, snyggare, gladare, trevligare, fräschare, mera glamourösa, rikare, mera kända, framgångsrika … Lika bra att kasta in handduken och erkänna att det inte gick, att allt bara var en dröm, en villfarelse, ett bloss. Hur kunde jag ens tänka tanken att jag … Din släktings gnälliga stämma ekar i ditt huvud. ”Det där gåååår iiinte …” Alla andra är bättre Sociala media kan vara förödande. Facebook-depression...

Bokmässan i Göteborg. Ett nödvändigt ont?

Bokmässan är passerad, även detta året. Bokmässan i Göteborg är fortfarande en av de riktigt stora bokhändelserna och drar massor av besökare, både yrkesmänniskor, författare, drömmare och bokälskare. Och så klart alla som jobbar på bibliotek och med utbildning. Inte att förglömma. Under några intensiva dagar i slutet av september samlas alla i de slitna och ruskigt fula mässhallarna intill Gothia Towers. För att titta, lyssna, lära, göra fynd, spana på kändisar. Medan mässan för oss så kallade proffs mer liknar en firmafest där vi, ensamma och isolerade och plågade författare, äntligen får komma ut ur våra skrivarlyor och möta våra kollegor och konkurrenter, sippa bubblor och ta selfies och stå på scener där vi ska säga kloka saker och ha ny snygg stass på oss. Men också signera våra rykande nya heta böcker och möta våra följare, bokbloggare och läsare. Måste man som författare vara på Bokmässan? Svaret är faktiskt nej. Det måste man inte. Det finns flera författare som väljer att verka i det fördolda och som sällan eller aldrig syns ute i vimlet, men som ändå skriver sina böcker och säljer. Ni vet vilka jag menar. Mystik kanske är en ny trend? Men de flesta författare tar sig ändå till Bokmässan, gör sina 80 arbetstimmar på 4 dryga dygn, de flesta ståendes på det människoätande golvet. De erfarna i bekväma jympadojor. De riktigt tuffa i glansiga blåsor och skyhöga klackar. Det var färre utställare detta året på Bokmässan men som Boktugg konstaterar så kräver det ändå att du susar runt som en galen geting för att hinna med allt. Framför allt alla seminarier och scener. Är...

Det är i hissen det händer …

Bokmässan är över. Även kallad Boksmällan. Nu är det kanske inte bästa stället att marknadsföra sitt nya manus men även för den etablerade författaren kan det var bra att ha sin hisspitch redo. Både för att på några få minuter, kanske så lite som 30 sekunder, förklara vad din senaste bok handlar om. Men också för din egen skull.   Hisspitch eller en så kallad Logline Din hisspitch eller Logline (ett begrepp inom film och teveindustrin i USA), den korta beskrivning som ska sälja in ditt manus, kommer att förändras under tiden du arbetar med boken. Den blir sen ett underlag för baksidestexten, hemsidan och webbutiken. Men det är väldigt bra att kunna gå in i skrivande-processen och känna att du har full koll på vad din historia egentligen handlar om, vem som är protagonisten och vilken konflikt i historian som är den röda tråden. Tjugofem till max femtio ord lång Det är ingen lätt sak, att skriva en säljande Logline eller en hisspitch. Men ju färre ord desto bättre. Men hallå, i Sverige, vad ska jag med en hisspitch till? Det här är ju inte Hollywood. Det är sant. Men att ha mejslat ut en kort formulering som tydligt beskriver vad din historia handlar om hjälper även svenska förlag. Men kanske främst dig själv. Att slipa fram en eller ett par meningar som beskriver din historia kommer att hjälpa dig att se skogen och inte bara träden. Och nästa gång någon frågar dig i en hiss eller i ett kort möte på gatan eller när du står och ska signera ditt verk, så kan du kort och fångande...