Vill du att jag kommer och föreläser? Om ungas liv på nätet?

Jag har precis uppdaterat mina Tjänster här på hemsidan och där kan du läsa mer om vilka ämnen jag i första hand tar mig an och också lite om min roll som lektör i Storydoktors och kurser och workshops. Min senaste föreläsning som jag döpt till Verktygslåda för oroliga föräldrar, handlar om vilka verktyg vi som föräldrar har att ta till för att skydda och i viss mån vaccinera våra unga mot det de kommer att möta på nätet. Hur man ska tänka och agera och hur man inte ska göra.  Vanliga missförstånd och missuppfattningar från både unga och äldre. Om vett och etikett på nätet och i verkliga livet. Om tjejer och killar och nyfikenhet. Och om kunskapsklyftan och skillnaderna mellan oss gamlingar och de ungas förhållande till nätet. Och varför det är så viktigt att vi vuxna inte bara rycker på axlarna och inte engagerar oss för att det känns pinsamt eller jobbigt. Jag kan föreläsa kort som ett TED-talk eller lite längre med mer diskussion. Hör gärna av er till min mejladress som är ingrid@ingridelfberg.se så hittar vi en lösning och ett pris som fungerar. För bibliotek och bokhandlar tar jag ett lite lägre pris och tar emot bokningarna via Författarcentrum Väst. Länk här i fotlisten och...

Jag har kört fast … nästan

Inte helt. Tack och lov. Jag insåg bara helt plötsligt att nu har jag tillbringat lite mer än ett dygn på Google maps i hysteriskt letande efter en plats som ska passa att ha ett fritidshus eller semesternöje på för min nya huvudkaraktär. Och det faktum att jag lagt ner den tiden utan att det känns rätt i magen innebär att det är fel … eller hur? Gräv där du står En klyscha, visst. Men också ett gott råd. Att skriva om sånt som du redan har bra koll på gör att det blir mera trovärdigt och framför allt enklare för dig. Och spar tid. Den tid som jag nu lagt på att svirra runt bland öar i medelhavet utan att få något napp. Och gjort att jag fått kramp i handen som hela tiden ska släpa och dra i kartor … Fyll hålen Börja med din historia. Bygg ploten, tidslinjen. Början och slut. Konflikter och vändningar. Och fundera sedan över var dina faktahål finns. Leta sedan reda på den faktan. Ett problem dock, är att själva bygget av nya karaktärer ofta kräver mycket faktagrävande och research innan de kan bli verkliga, i ditt huvud. Innan du kan börja skriva eller ens få ihop historiebygget måste du ha rätt mycket fakta på plats, som miljö, hur karaktären ser ut och beter sig, hur gammal hen är, bakgrund, familj … ja ni vet. Släppa taget Men i vissa fall, som nu i mitt, är det dags att backa ut och inse att jag måste släppa taget och inte fortsätta envisas som en tjurskallig gnu eftersom det inte ger något. Det...

Hur man skriver film …

Fast egentligen handlar det här också om hur man berättar en historia.   En kurs i filmmanus-skrivande Hur belönar man sig själv när man vrängt ur sig ännu en skröna? En hel roman har gått iväg till förlaget igen? Jo man går en kurs i något man länge varit sugen på att lära sig mer om. Dels för att få göra en liten utflykt från skrivarlyan. Men också för att få lära nytt och öppna sina sinnen åt ett annat håll en stund. Och att få nörda tillsammans med andra som är där för att nörda. Det brukar uppstå en magi när sådana möts … Högkoncentrerat på några dagar Valet föll på en kort intensiv kurs hos ett produktionsbolag i huvudstaden, Cinemantrix, i att skriva för film och teve. Vi höll till i deras egna lokaler intill Hötorget och gänget som kom hade blandade bakgrunder med sig men med det gemensamma att vi alla skrev i någon form och gjort det länge. Alla var på hugget, sugna på ny kunskap. Även jag. Om något bleknosad eftersom jag blev matförgiftad dagen innan och satt rak i ryggen och lyssnade på min oroliga mage och kastade blickar mot toaletten hela tiden … Inte helt perfekt för koncentrationen men men … Dramaturgi och hur man berättar en historia Vår lärare Hans inledde med grunderna i hur man berättar en historia och hur sättet att berätta förändrats med att tekniken och medierna utvecklats. De senaste åren är det teveserierna som påverkat mest. Vi fortsatte med fördjupning av dramaturgin under dag två och gick igenom drivkrafter, konflikt och karaktärers utveckling, deras roller och olika...

Så … vad ska nästa thriller handla om?

Eller, vad ska jag göra nu då? Det stora efterprestationentomrummet Alla som sätter starka mål, som kämpar mot något eller för något, som skapar, tävlar, arbetar kreativt känner nog igen sig i det. Att när målet är nått, när boken är skriven, när rekordet är satt, när drömmen gått i uppfyllelse, då skapas ett tomt rum, ett hål. Inte av besvikelse eller rastlöshet eller något annat fånigt utan för att så mycket kraft gått åt, så mycket fokus, så mycket ansträngning, ofta med ett datum, en deadline som ska nås. Och när väl allt är klart, manuset skickat, man har tryckt på knappen, då när man borde andas ut och vila och dricka bubblor och åka skidor och knata i berg och ligga på en strand, det är då man känner sig – bara tom. Vad ska jag göra nu då? När du suttit timma ut och timma in och kämpat, från morgon tills du stupar, är du så klart trött. Men det blir också ett tomrum när inte dygnets alla timmar handlar om samma sak, att nå målet. Du är trött mentalt och fysiskt, har ont lite varstans och har kanske inte skött varken kosten eller träningen så där jättebra ett tag. Du är sliten. Så börjar det klia och gnistra och spraka igen … Fråga mig inte hur. Men efter en vecka, kanske bara några dagar, så börjar det ploppa upp små tankar, små embryon. Tänk om jag skulle göra så här? Tänk om jag skulle introducera en ny karaktär som …? Tänk om jag … Trots att jag inte nått den stora framgången, inte tjänat miljoners kanoners...

Att trycka på send-knappen

Att skicka iväg manuset till slut, är något man måste göra. Oavsett om det handlar om att göra det till sin lektör eller redaktör om man redan har ett förlag, eller att skicka det till en testläsare eller till det där förlaget man hoppas vill ge ut verket. Att släppa taget ett tag Det är svårt att släppa taget. Varför då? För att det så klart alltid går att arbeta vidare, göra lite till, slipa lite till, tänka och stryka och skriva om och om … men någonstans slutar det att bli produktivt och det är dags att släppa just taget. Inget är perfekt Inte ens en roman är perfekt även om det så klart finns böcker som är rent magiska. Och alla kan inte älska det du skriver. Att försöka tillfredsställa alla är att skjuta sig i foten. Gör din grej, visa din passion, skriv det du själv skulle vilja läsa. Låter lätt som en plätt men är det inte. Mitt femte tryckapåskickaknappen Det är faktiskt helt otroligt, att jag klämt ur mig fem romaner. Varje gång jag kommit igenom hela processen är det samma visa, man säger aldrig mer, detta kommer jag inte att orka igen och hur i all världen ska jag få en ny idé som blir tillräckligt bra? Aldrig. Men sen sitter man där igen och funderar. Det här kanske skulle kunna vara nåt? Min nästa thriller Kommer att handla om våra ungas liv och utsatthet på nätet. Inga lättflyktiga grejer här inte. Men ni som följer mig vet redan att jag inte väjer för det som är tungt, det som behöver lyftas, att...

”Innan vi dör” och dramaturgi

Jag har varit oflitig här på min blogg ganska länge så detta är ett litet undantagspip från mig. Skriver ny bok nämligen, på rekordkort tid dessutom. Arbetsnamn Lilla dockan. Vi får se hur det går … Innan vi dör Igår sändes sista avsnittet av teveserien ”Innan vi dör” som hyllats av många men också fått kritik av några. Kritiken består mest i att manuset är orealistiskt och avviker allt för mycket från en verklighet. Berömmet av att det är nagelbitande spännande och oförutsägbart och håller oss på tårna medan vi gissar vilt vad som ska hända härnäst och vem som gjorde vad. Cliffhangers och starka karaktärer Två ingredienser som manusförfattarna bakat en saftig kaka av. För i slutet av varje avsnitt men också delscener har de lagt in tydliga och starka cliffhangers, ett uttryck från stumfilmens dagar så popcornpausen kom precis när hjälten hängde i naglarna över ett stup, från en bro, tåget var på väg. Att hitta såna hänger på att bryta vid exakt rätt tillfälle men också att vända och vrida på din story och skruva till det lite extra, tänk ofta – om jag gjorde så här istället, hur skulle det funka? Serien bygger också på väldigt tydliga och starka karaktärer som vi snabbt engagerar oss i. Varför? För att de fiktiva personerna har väldigt starka drivkrafter, de beskrivs som komplexa med både svagheter och styrkor, både psykologiskt och moraliskt. Det sista är något vi som skriver ofta missar. Det är lysande att ha en mamma som är polis, som svikit sin egen son, som utan att veta vem den andra är ha honom som infiltratör...

Recension av ”Snövit måste dö”

Jag recenserar sällan andras böcker. Det beror så klart på att jag själv skriver och att det blir extra känsligt dom gånger jag inte gillat det jag läser. Jag vet precis hur det känns att få ett dåligt betyg på det man lagt blod, svett och tårar på. Så, för det mesta avstår jag att sätta betyg på mina kollegor. Jag rekommenderar gärna när jag kan Däremot rekommenderar jag gärna när jag snubblat över något som gett mersmak. Och det gjorde för mig hittills okända Nele Neuhaus. På en loppis hittade jag Snövit ska dö som är en tjock pocket om 400 sidor, utgiven 2016 här i Sverige men redan 2010 i Tyskland. Nele är född 1967 och gav ut sina tre första böcker på eget förlag. Det gick utmärkt och hon blev uppmärksammad av förlaget Ullstein. Hon har hittills gett ut hela åtta romaner. Snövit ska dö Nele använder sig av en prolog där vi får en liten men fin ledtråd till vad som väntar. Det är många som ogillar prologer och många som nog tyvärr helt riktigt hävdar att prologen alltid glöms bort och att den lilla ledtråd som lämnas inte uppfattas av läsaren. Kan så vara. Jag är dock förtjust i såna när det är bra, och det är det här. Två försvunna flickor och en återvändande mördare Baksidestexten antyder att historian börja med att två flickor försvinner från en liten håla i Tyskland för mer än tio år sedan och det är så klart gåtan. Men historian startar med att den som dömts för morden på flickorna, kropparna har inte återfunnits, återvänder efter avtjänat straff till sin...

Hur börjar man?

Jag skrev i mitt förra blogginlägg lite om grundpelarna i just själva bygget av en historia, hur viktigt det är att känna engagemang kring ämnet, själva berättelsen, att ha starka karaktärer som läsarna vill följa, om drivkrafter och konflikter. Men när man väl börjar få kläm på sin historia och det börjar bli dags att faktiskt få ner bygget på papper eller hårddisk, hur gör man då?   Stora papper, penna och lössläppthet Du kanske befinner dig exakt där jag är nu, med ett ganska luddigt synopsis, ett skelett till en historia som känns okej och kanske några löst hängande kapitel där du till och med börjat skriva lite? En hel del research avklarad, i alla fall dom uppenbara hålen. Och en och annan postitlapp När bygget börjat ta mera stabil form och närmar sig ett 80-tal kapitel som jag är hyfsat säker på ska vara med är det skönt att ta till dom gamla hederliga postit-lapparna.  Jag brukar tejpa ihop ett gäng stora papper, dra tidslinjer för mina storylines och sedan plutta ut alla kapitel på vars sin lapp. På bilden ser ni stommen till thrillern Monster. Men håll till på något plant så att inte ni gör samma misstag som en av mina författande kollegor som använde en anslagstavla och sedan fann alla lapparna på golvet dagen efter. Den e inte kul. 😉 Våga experimentera Flytta sedan runt. Se vad som händer ifall du flyttar ett visst kapitel lite bakåt eller framåt? Vad händer med historian? Blir det sämre eller bättre? Rubbar det bygget? På ett bra sätt eller ett dåligt sätt? Ta bort, lägg till. Vänd...

Att göra sin egen läxa …

Jag har gjort min sista termin som lärare på Skrivarakademin i Göteborg, i alla fall för den här gången. Under åtta kvällar om fyra lektionstimmar har jag mässat och mölat om hur man bygger sin historia för mina arma elever. För hur gör man? Hur bygger man en historia? En idé är en bra början Men att sedan formulera den, verkligen sätta på pränt vad den faktiskt handlar om, det är en annan femma. Jag har plågat mina elever med begreppet premiss, det är detsamma på både engelska och svenska. Förutsättning, kan man lite klämkäckt säga. Gärna i form av en enda mening, en så kallad One-liner. Ett begrepp som så klart kommer från filmens underbara värld. Och varför då då? För att det tvingar dig att tänka igenom vad din historia faktiskt handlar om, vad det är som egentligen sker i den. ”Det här är en historia om … som … och som slutar med att …” När du väl slipat fram din One-liner och läser upp den högt för dig själv, känns det spännande? Brinner du för att skriva den här historian? Om inte, så kanske du ska titta i dina samlingar och välja en annan. Ge din idé vingar När du väl bestämt dig är det dags att börja fundera på hur din idé kan utvecklas. Vilka möjligheter ger den? Hur kan du få den att bli ännu lite vassare? Om du flyttar på den till ett annat land, en annan kultur? Om du skulle byta huvudkaraktär vad händer då? Ställ dig hela tiden frågan ”tänk om …” Har din idé några utmaningar och problem? Troligen....

En höst av utmaningar …

Bloggen har fått stryka på foten ett tag. Ibland måste man prioritera för att helt enkelt inte brinna upp. Dagarna har svindlat förbi och det känns som om jag tillbringat hälften av min vakna tid på bussar, tåg och flyg. Nya thrillern Monster I september släpptes min nya thriller Monster som handlar om hämnd, hat, gamla oförätter, passion och livslång kärlek men också om mobbing och det gap som ofta finns mellan vuxenvärlden och barnvärlden. I den återvänder jag tillsammans med min karaktär Erika till vår gemensamma hemstad Östersund och olika händelser där och i Göteborg knyts ihop. Blev du nyfiken kan du läsa mer här. Där finns också ett smakprov. Och jo då, den finns på Storytel den med. http://ingridelfberg.se/monster/ Bokmässan Den stora boksmällan där jag tillbringade fyra dagar på dom hårda stålgolven, i hettan och bullret. men också vid signeringsbordet och på scener. Med härliga läsare, bokbloggare, kollegor och nya möten där hunden Arthur var en av dom coolaste. Vi hängde lite en lunch … Och där Stenmark hade den längsta signeringskö jag sett. Efter mässan är man mör i en vecka. Författaraftnar och föreläsningar Det blev en liten turné till hemstaden Östersund med besök i P4 Jämtlands studio, författarafton på biblioteket och besök i bägge bokhandlar. Och en föreläsning för ett åttiotal 8-kladdare på Parkskolan som tvingats dit för att lyssna på en typ författare som skulle snacka nåt om böcker och att skriva. Det var nog en av dom mest utmanande föreläsningar jag förberett och genomfört. Ingen av dom hade bett att få komma, dom flesta ogillade att skriva och publiken sträckte sig mellan killarna...