Gästbloggare Joanna Björkqvist

Idag välkomnar jag nästa gästbloggare, i en förhoppningsvis lång och intressant rad. Vi som skriver och bloggar och har kontakt med varandra, mest i cyber, tycker att det är trevligt och givande att hälsa på hos varandra och få dela med oss och möta nya läsare och skrivare. Här alltså nästa intressanta och trevliga besök. Välkommen Joanna.

Joanna Björkqvist. Gästbloggare på besök.IMG_9638_2

För många år sedan var jag föräldraledig med våra två barn och dessutom hyfsat nyinflyttad i Onsala. Det var långt till mina gamla vänner och jag ägnade dagarna åt att pyssla med barnen, leka i sandlådan och besöka barnverksamheter för att träffa andra mammor med barn. Efter att ha läst sagor för barnen under några års tid och inte prioriterat mitt eget läsande började jag längta efter att få försjunka i en härlig roman igen.

Idén om att starta en bokcirkel dök upp. Det fanns några mammor som jag träffade då och då som jag börjat prata så smått med. Kanske tyckte även de om att läsa böcker? Jag tog mod till mig och frågade ett par av dem.

Jodå, de tyckte också om att läsa och tyckte precis som jag att det var svårt att hinna med det, med två blöjbarn som krävde det mesta av ens tid. Om vi hade en bokcirkel skulle vi ha ett giltigt skäl för att läsa. Inte bara ren nöjesläsning, utan något av ett uppdrag, för ska man diskutera en bok måste man ha läst den.

Raskt bestämde vi att vi skulle ses den första onsdagen varje månad, med undantag för sommaruppehåll, och vi beslutade oss också för att vi skulle ses hemma hos varandra enligt ett rullande schema. Kvällens värdinna skulle vara den som valde boken.

Konceptet blev en succé och vi ses fortfarande, drygt elva år senare, varje månad. Efter varje möte uppdaterar jag www.bokcirkel.se och där skriver jag lite vad vi tyckte om boken vi läst och vilken bok vi ska läsa tills nästa gång.

Våra diskussioner är alltid livliga och det är långt ifrån alltid vi är överens. Tvärtom tycker vi ofta väldigt olika och det ger våra samtal en härlig spänst. Tanken är att värdinnan alltid ska välja en bok som hon inte själv har läst tidigare, så vi inte hamnar i knepiga situationer. Om jag väljer en bok utifrån att det är den bästa boken jag någonsin läst, är det svårt för de andra att komma med kritik, för det är ju som att påstå att jag har dålig smak. Samtidig ökar kraven om någon hävdar att det är den bästa bok hon någonsin läst och då kanske de andra bokcirkelflickorna går in med för höga förväntningar och blir besvikna av den anledningen.

Jag skriver böcker själv och modigt nog vågade jag låta mina väninnor i bokcirkeln läsa min debutroman Nära dig och sedan diskuterade vi den efteråt. Det var mycket spännande att få höra vad alla tyckte. Vi har ett så öppet klimat att alla kunde framföra sin åsikt utan att vara orolig över att den skulle mottas fel och jag tyckte att det var riktigt kul att stå i centrum för alla funderingar och tankar.

Några månader senare blev jag tillfrågad av en annan bokcirkel om jag ville komma och diskutera min bok med dem när de hade läst den och det ville jag förstås gärna. De kände ju inte alls mig, till skillnad från mina egna väninnor, så det var riktigt kul. De vågade också vara kritiska till vissa delar av boken och det uppskattade jag mycket. Det blev en synnerligen intressant och givande afton.

Måndag den 16 februari släpper jag en ny bok på Grim förlag (www.grimförlag.se) och även den här gången hoppas jag att mina väninnor i bokcirkel ska vilja läsa den och berätta vad de tycker, även om det inte är en roman.Våra älskade RÄTT

Våra älskade orkade inte leva är en reportagebok om att vara nära anhörig till någon som tagit sitt liv. Jag har intervjuat åtta personer som är drabbade av ett eller flera självmord i familjen och även två personer som i sin yrkesroll möter anhöriga och människor som har tankar på att ta sitt liv – en psykoterapeut och en präst. Det har varit gripande möten och jag har blivit djupt berörd av allas historier.

Alla intervjuer utgår ifrån olika känslor man kan uppleva när en älskad person tagit sitt liv. Sorg, saknad och smärta är tre vanliga och accepterade känslor, men det finns många andra som dyker upp i samband med ett suicid. Det kan vara vrede, hämndbegär eller rent av lättnad.

Det har gått åt ett och annat paket näsdukar under arbetet med boken, men det har varit värt alla tårar, för de anhörigas historier är för viktiga för att inte berättas. Jag är enormt tacksam över att de delat med sig av sina erfarenheter, tankar och känslor och de har gjort det för andra anhörigas skull. För att de ska känna igen sig och få stöd från andra som gått igenom samma sak som de själva har gjort. Och för att motverka de tabun som fortfarande finns kring självmord.

Vi måste våga prata om något av det allra svåraste en människa kan gå igenom; att en älskad person inte orkar leva.

Mer om boken finns att läsa på www.joannabjorkqvist.com.