Hot och självcensur …

Idag kom enkäten från Författarförbundet som ställer frågor om du som konstnär och författare känner dig hotad, utsatt för våld eller åsiktsförtryck eller helt enkelt bara börjat självcensurera dig för att ämnen eller frågor du vill skriva om, har skrivit om, retar upp diverse troll eller bara ”vanligt folk” eller inte går att pressa in i den allmänna politiska korridoren.

Inte en dag för tidigt för frågan

Jag fyllde glatt i enkäten men tempot blev långsammare allt eftersom när jag tvingades fundera på allvar hur det känns och vad jag själv faktiskt gör för att hantera det faktum att jag skriver, att alla som vill kan läsa det, tycka om det och kasta skit på mig för det. Eller till och med håna mig och hänga ut mig på sociala media.

Tills döden skiljer oss åt

Tills döden skiljer oss åt

Min nemesis finns därute

Som många av er redan vet så handlar min andra thriller – Tills döden skiljer oss åt – om våld i nära relation. Eller det vi i dagligt tal kallar kvinnovåld eller i värsta fall ”familjetragedi”. Jag ville berätta för alla om dom märkliga och vidriga mekanismer som sätter in när man lever i ett förhållande där hot, våld, hot om våld, våldtäkt, kränkningar, förminskning – är vardagsmat som serveras kall varje dag, år ut och år in.

Skulle boken locka fram monstret?

Jag och min förläggare diskuterade på allvar innan boken gavs ut hur vi skulle agera och beslöt, trist nog, att jag skulle ligga lågt med att det fanns en självupplevd verklighet bakom, att jag var en av alla dom utsatta kvinnorna, att mitt ex var en mycket farlig man. Vi var rädda. Senare valde jag ändå att vara öppen med vad jag gått igenom. Hans stalkande eskalerade en period, men värre än så blev det inte.

Vågar jag skriva om ett infekterat ämne?

Jag insåg, med ett slags kallt raseri, efter det att jag fyllt i och skickat iväg enkäten att jag omedvetet numera utövar självcensur även i andra frågor. Jag kommenterar inte politiskt material längre, jag ger mig sällan in i diskussionstrådar, jag påpekar aldrig när vänner delar dumma eller uppenbart fejkade grejer. Jag har blivit tystare, försiktigare, mera pk. Snäll.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att jag har flera ämnen som jag skulle vilja skriva om i kommande böcker, ämnen som engagerar mig starkt, som jag brinner för. Men som jag allvarligt tvekar att ta upp.

Är det fria ordet fritt? Eller ägs det av andra än mig?

Ingrid