”Hur känns det att hjälpa andra att bli dina nya konkurrenter?”

Jag får ibland frågan hur det är att lektörsläsa andra blivande och redan etablerade författares manus. Hur känns det att kritisera och berömma andra? Och är det inte konstigt att hjälpa andra bli dina nya konkurrenter? För en och annan av mina ”patienter” som Storydoktor har ju blivit det, publicerade.

Är det inte frestande att förstöra för en blivande konkurrent?

En av mina författarkollegor, Peter Gissy, som skrivit både deckare och ungdomsböcker och, precis som jag, undervisade på Skrivarakademien under många år, höll också kortare kurser över en helg. På en av deckarkurserna dök det upp en ambitiös tjej som fått kursen i födelsedagspresent. Hon hette Camilla Läckberg.

Han skämtade en gång om hur det kändes att ha lärt ut sina bästa knep till en som senare skulle bli en av Sveriges mest framgångsrika deckarförfattare och sa med glimten i ögat att han djupt ångrade att han delat med sig av sin kunskap för att sen bli omkörd i hundraåttio i ytterfil. Han menade så klart inte det. Lika lite som jag som författare OCH lektör skulle få för mig att sabotera för någon av mina kunder som jag anar kan bli en ny stjärna.

När jag öppnar ett riktigt bra manus blir jag glad

Därför att jag vet hur mycket arbete, ångest, självtvivel och kamp som ligger bakom ett riktigt bra manus, oavsett om det är ett barnboksmanus eller starten på en maffig bokserie. Varje manus som dyker upp i min inbox för att lektörsläsas öppnar jag med samma ambition, att ge författaren konstruktiv kritik och goda råd för hur manuset ska kunna bli sitt allra bästa. Jag ifrågasätter aldrig själva idén, historian som du valt att skriva. Det jag gör är att titta på strukturen, hur du byggt upp din historia och hur du berättar den för dina kommande läsare.

Dramaturgin och karaktärsutvecklingen

Är det jag kikar på. Hur bygget är konstruerat. Vilka trådar finns det i din berättelse? Hur interagerar dem med varandra? Är karaktärerna engagerande eller bara platta statister i din historia? Utvecklas dina huvudkaraktärer? Förändrar din berättelse, det de går igenom, hur de är och vad de vill?

Vilka av karaktärerna dominerar? Vilka har en Point of View? Finns det tillräckligt med konflikt för att det ska bli driv? Har du tomma kapitel? Såna som inte driver historian framåt. Har dina karaktärer några drivkrafter? Varför agerar de som de gör?

Konstruktiv kritik men också goda råd och tips

Den som varit min ”patient” hos mig som Storydoktor vet att det är en ganska maffig genomgång som kommer tillbaka, där jag så klart läst men också noga noterat vad de olika scenerna i ditt manus innehåller, karaktärernas vikt i förhållande till varandra, drivet, dramaturgin, setting, olika storytrådar och en bunt med goda råd och tips på hur du kan slipa fram diamanten ur ditt råmanus.

Att enbart kritisera eller att rakt av säga att ett manus är dåligt är inget jag nedlåter mig till. I varje manus finns det något som går att arbeta vidare med.

Säger du nej tack någon gång?

Ja, det händer så klart. Om manuset visar sig innehålla ett ämne eller något annat som jag inte kan ställa mig bakom, då ber jag vederbörande vända sig till någon annan. Samma sak ifall manuset är så ogenomarbetat eller av så dålig kvalitet att det behöver mycket mer arbete innan det ens kan kallas ett råmanus. Vilket är ett vanligt nybörjarfel. Det där att man alltid tror att manuset är så mycket närmare en utgivning än det faktiskt är.

Igår skickade jag ett utlåtande till en kille som jag haft som ”patient” flera gånger. Den här gången bestod utlåtandet nästan enbart av beröm. Och ett och annat påpekande eller tips på förbättringar. För även en juvel kan slipas till perfektion. Allt går alltid att göra ännu lite bättre.

Sen måste man bestämma när råmanuset är good enough. Ett ja från ett förlag är ju inte slutet på ditt arbete. Det är då det börjar!

Vill du veta mer om hur jag jobbar eller har ett manus du vill ha hjälp med, hör av dig på sociala eller mejla till ingrid@ingridelfberg.se

Happy writing

Ingrid