Hur skriver man bra dialog?


Uppdrag tjuvlyssna

Vi tror ofta att vi vet precis hur folk faktiskt pratar, vilka ord de använder och hur de gör det, hur dialekter låter och vilka sorters uttryck olika människor använder sig av. Men lika ofta blir dialogerna vi skriver väldigt lika hur vi själv uttrycker oss och inte specifika för en viss karaktär. Nu ska så klart inte dina karaktärer bli karikatyrer utan agera som människor, riktiga människor. Därför har jag ofta skickat ut mina skrivarelever på det aningen pinsamma uppdraget att tjuvlyssna på folk ute på stan, på ett café, spårvagnen eller i butiken. Och att sen ta till sig den vanan eller ovanan, även i fortsättningen.

Det är nästan alltid så att de kom tillbaka och var väldigt överraskade, ibland i det närmaste chockerade, över hur människor faktiskt pratar med varandra. Hur stolpigt och ordfattigt en del pratar, några knappt hörbart, andra i långa haranger där de verkar helt ointresserade av motparten. Här kan man utnyttja slanguttryck, svordomar och talesätt, dialekt och allt annat som ger karaktär och tydlighet. Men var försiktig.

Var sparsam med dialekt

Ibland läser man hela meningar på dialekt eller fullproppade med slang eller orten-svenska, och det kan gå bra. Men lika ofta blir det jobbig läsning. Var sparsam med den här typen av markörer. Det går fint att slänga in ett eller annat ord som ger must och färg men som sagt, var helst sparsam. Om du inte är väldigt säker på vad du gör.

Så, mina råd idag blir att göra ditt förarbete noggrant och att du tar tillfället i akt och går ut i verkligheten och lyssnar på hur det låter därute. Chansen är att du blir överraskad.

Ett annat gott råd som kan få dig att verka ännu mera galen än du redan är, är att läsa dialogerna högt för sig själv. Eller om du vågar någon annan. Tänk lite Stefan Sauk här 😉 Vill du grotta ytterligare kan du kika på min skrivarskola här på hemsidan.

Happy writing

Ingrid