Vi börjar med att ta bort ångesten från det här. Det här handlar om dig! Okej. Inte om ett program, en mjukvara. Den ska anpassa sig efter dig och den är faktiskt gjord för det, vilket är förbannat ovanligt 😉 Jag har en engelsk version, det finns även på svenska att ladda hem. Och jag jobbar på Pc.DSC_0071[1]

Första gången du kliver in i Scrivener möts du av en meny där du får välja vilken typ av projekt du vill lägga upp. Jag föreslår att vi tar en Blank, ett tomt dokument. Notera att i det här läget kan du öppna manualen för programmet, alternativt gå till interaktiva lektioner.

Det finns två sätt att jobba

Det ena sättet är om du redan har en lååååång text som du vill dela upp i bitar och strukturera i Scrivener. Det andra är att bygga upp sin struktur i programmet och sen fylla den med innehåll. Det är du som bestämmer.

Grovt sett tre delar

För att göra det enkelt så kan vi betrakta programmet som tre delar.DSC_0073[1]

  • Pärmryggen till vänster, ditt index.
  • Redigeringsytan där du skriver din text i mitten.
  • Inspectorn till höger där du gör anteckningar, skriver det som ska synas i din synopsis, märker upp dina kapitel.

Vänstra kolumnen – pärmryggen.

När du startar ett nytt projekt finns  redan tre saker i pärmens index.

Draft – ditt utkast, din text, i kapitel eller scener, vilket du väljer.

Research – där du samlar det du hittat. Texter, dokument, bilder, ritningar, miljöbeskrivningar … Aldrig mer behöver du leta i en sörja av olika dokument och anteckningar.

Trash – din papperskorg, dit allt du slänger hamnar men fiffigt nog ligger kvar tills du väljer att tömma. Himla gott ifall man ångrar sig …

Foldrar i index

Som du förhoppningsvis ser så sitter det en liten pil intill Draft-foldern. Det innebär att du kan fälla ihop den respektive fälla ut den. Några använder den funktionen för att bygga upp akter i manuset och allt som ligger i en folder är då kapitlen som bor där. Andra använder dom som kapitel med scener i. Fundera över hur du helst vill ha det … Det finns så klart fler varianter på den funktionen.

Jag är en visuell person som vill ha överblick och har valt att lägga blanka ”kapitel” – utan färg – som avdelare för att visa var akterna börjar och använder inte funktionen foldrar alls. Ja, jag är en dramaturgi-geek!

Tilläggas bör då att jag färgsätter mina kapitel i Inspectorn efter POV – berättarvinkeln. Karaktärerna får alltså en egen färg så att jag tydligt kan se hur många, i vilken ordning och om rytmen känns ok. Men den lilla detaljen återkommer jag till.

Vi nöjer oss så här denna gång. Vi gräver vidare i Inspectorn nästa lektion!

Ingrid