Men det där är ju min idé!?!!

Jag tror att alla vi som knåpar ihop historier har upplevt det. Att den där storyn som du snickrat på ett tag, plötsligt dyker upp som en bok som någon annan har skrivit och dessutom hunnit publicera. Vilket innebär att hen är sjukt mycket snabbare på att skriva eller helt enkelt legat ett år före med samma idé. Eller så ploppar din idé upp som ny teveserie. Eller en sprillans ny ljudbok, för såna fullständigt ploppar det ut nuförtiden.

Photo by Sebastian Herrmann on Unsplash

Du snor runt, kollar över axeln, kikar ut genom fönstret, glor ondskefullt mot kameraögat i din laptop. Någon har spionerat på dig. Någon har snott din idé. Eller var det den där nedrans lektören som …? Har någon skickat min idé till ett förlag? Som har gett den till någon av deras egna författare? Nä nu attans ska jag minsann …

Ingen idé är unik

Sanningen är att ingen dramaturgisk idé är helt unik. I den klassiska dramaturgin sägs det att det bara finns åtta olika historier som vi människor berättar om och om igen. Eller sju. Beroende på vem man frågar 😉 Och ingen av oss har väl undgått att läsa om hjältens resa. Här har jag länkat till tidningen Skrivas artikel om just den resan.

I den nya feelgoodfloden är temat ganska ofta ett uppbrott, en flykt, en flytt till ett annat land, ett annat liv. Påtvingat eller frivilligt. Och där möter vår hjältinna, för det är mest såna, en ny verklighet, nya utmaningar och kanske också den stora kärleken. I släktkrönikorna är det kampen för upprättelse, erkännande och en strid mellan familjens svarta får och de lite godare syskonen.

I spänningsgenren hittas unga kvinnor mördade, stympade, plågade och utredarna tvingas möta sitt eget förflutna i en kamp mot klockan och samtidigt springa allt fortare efter en seriemördare. Väldigt många såna som travar omkring faktiskt trots att vi i Sverige än så länge inte haft en enda sån. Eller så är det barn som varit försvunna länge men deras familj eller en enveten kommissarie, som inte har något bättre för sig, letar oförtrutet vidare.

Men är det så fel att upprepa sig? Kan det vara så att vi människor gillar att få höra samma historia men med en ny twist?

De sju grundhistorierna – eller var de åtta eller tolv?

Enligt Christopher Booker som skrivit en bok på ämnet så finns det bara sju grundhistorier. Det finns så klart andra teorier om att de är åtta till antalet eller tolv, men som sagt olika teorier.

Christophers varianter är: Övervinna monstret, Från misär till rikedom, Sökandet efter sanningen eller skatten, Resan och hemkomsten, Återfödsel, Komedi och Tragedi.

Eller så är de åtta stycken:

Achilles – Den till synes perfekta vars brister och fel blir dennes fall. Candide – den gode superhjälten. Cinderella – den fula ankungen. Circle – jakten, spindeln och flugan. Faust – han som säljer sin själ till djävulen. Orpheus – förlusten av en förmåga. Romeo och Julia – pojken finner flicka. Tristan – triangeldramat

Det finns en uppsjö av teorier, men vi kan konstatera att inget nytt under solen. Så nej, ingen har stulit din idé. Däremot finns det trender och vi människor har ofta en förmåga att tänka i samma banor, att dra åt ett visst håll, ha på känn vad som är på G.

Gör det något att min historia liknar någon annans?

Nej. Det är bara att surfa runt på bokhandlarna och läsa baksidestexterna i en viss genre så ser du direkt att vissa teman upprepar sig. Och det är okej. Det gör inget. För varje författare gör sin grej av temat, sätter sin röst på historian och ger den sin egen färg. Och vi som läser gillar faktiskt när vi känner igen oss. Helst om vi får följa en karaktär som vi fastnat för.

 

“Good writers borrow from other writers. Great writers steal from them outright.”

–Aaron Sorkin

 

Happy writing

Ingrid

Jag har arbetat som lektör och coach i dramaturgi och historiebyggnad i ett flertal år genom Storydoktors och är självklart medlem i Lektörsförbundet. Flera av mina ”patienter” har blivit publicerade. Vill du anlita mig? Kontakta mig på ingrid@ingridelfberg.se eller på Facebook. Jag har också publicerat hittills fem thrillers.