Recension av ”Snövit måste dö”

Jag recenserar sällan andras böcker. Det beror så klart på att jag själv skriver och att det blir extra känsligt dom gånger jag inte gillat det jag läser. Jag vet precis hur det känns att få ett dåligt betyg på det man lagt blod, svett och tårar på. Så, för det mesta avstår jag att sätta betyg på mina kollegor.

Jag rekommenderar gärna när jag kan

Däremot rekommenderar jag gärna när jag snubblat över något som gett mersmak. Och det gjorde för mig hittills okända Nele Neuhaus.9789174295399_200x_snovit-ska-do_pocket

På en loppis hittade jag Snövit ska dö som är en tjock pocket om 400 sidor, utgiven 2016 här i Sverige men redan 2010 i Tyskland.

Nele är född 1967 och gav ut sina tre första böcker på eget förlag. Det gick utmärkt och hon blev uppmärksammad av förlaget Ullstein. Hon har hittills gett ut hela åtta romaner.

Snövit ska dö

Nele använder sig av en prolog där vi får en liten men fin ledtråd till vad som väntar. Det är många som ogillar prologer och många som nog tyvärr helt riktigt hävdar att prologen alltid glöms bort och att den lilla ledtråd som lämnas inte uppfattas av läsaren. Kan så vara. Jag är dock förtjust i såna när det är bra, och det är det här.

Två försvunna flickor och en återvändande mördare

Baksidestexten antyder att historian börja med att två flickor försvinner från en liten håla i Tyskland för mer än tio år sedan och det är så klart gåtan. Men historian startar med att den som dömts för morden på flickorna, kropparna har inte återfunnits, återvänder efter avtjänat straff till sin lilla hemstad för att finna att hans familj splittrats, att hans far håller på att gå under och att både han och familjen är totalt utfrysta och en häxjakt startar när han dyker upp.

Ett klassiskt men mycket trovärdigt upplägg

Givetvis hittas ett av flickliken samtidigt som den dömde återvänder och vi får dels följa honom, poliserna som jagar efter sanningen men också flera andra intressanta karaktärer. För det här är en historia där vi får följa intressanta personer genom en intrikat och vindlande intrig. Sedan är miljöerna väl utmejslade och man kan andas och lukta på allt, även stämningen i den lilla byn där alla vet allt om varandra och alla verkar hålla på sina hemligheter.

Oskyldigt dömd

Snart förstår både vi som läser och poliserna att den dömde inte är skyldig och att dom som är det så klart går lösa och är beredda att skydda sina hemligheter med alla medel.

Jag rekommenderar varmt den här boken. Det är underhållande, bra skriven med fantastiska karaktärer och en intrikat väv där till och med poliserna är av kött och blod med egna parallella historier som är lika spännande som någon roman.

Lite för mycket av det goda

Min enda invädning är att det mot slutet blir lite mycket av det goda. När historian skulle kunna vara slut fortsätter Nele att spinna vidare på väven och drar den vidare flera varv till där skurkarna och ploten blir lite väl invecklad och skurkarna lite väl galna. Det är som om hon inte kan sluta eller att hon vill suga ut precis allt ända in i kaklet. Men det är å andra sidan min enda lilla invändning. Jag vill gärna läsa mer av Nele.

Ingrid 🙂

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *