Gräv där du står!diggingahole

Med andra ord – använd dig av dom kunskaper du redan har så minskar du arbetsbördan och tiden. Det kan vara frestande att skriva en historisk roman. Och om du redan kan allt om just den historiska perioden, gör det. Men, kan du knappt något måste du vara beredd på att du har oerhört mycket arbete framför dig. Hur såg det ut? Hur var man klädd? Hur levde man? Hur pratade och skrev man?

Använd miljöer du känner till, professionella saker du kan, erfarenheter du kan dela. Det ökar din trovärdighet, det underlättar ditt skrivande och du kommer att ha ett större engagemang under tiden du skriver. För du behöver både engagemanget, energin och tålamodet.

Hitta din historia – först!

Det kanske viktigaste rådet jag har om research är att inte börja med den. Börja istället med din historia, det du ska berätta. Annars riskerar du att bli så förtjust i allt det intressanta du tagit reda på och lärt dig, att du tappar fokus och börjar frossa i giftiga svampar eller vapen. Sätt först din historia och fyll sedan dina kunskapshål. Det blir lättare att fokusera, minskar arbetsbördan och hindrar dig från att ägna tid och energi åt sådant som du kanske inte kommer att använda.

Prova själv

Inget slår så klart att beskriva något som du själv upplevt och provat på. Det gör det mycket lättare att beskriva på ett trovärdigt sätt, det ger dig mer än bara den stora bilden och ger dig möjlighet att gå ner i detaljerna och dom fem sinnena som är så viktiga för gestaltning och trovärdighet, blir en barnlek i jämförelse med att försöka gestalta något som du ska återge i andra hand.

Om det går och om du vågar så klart. Det finns ju gränser för vad man kan ge sig in i och det finns också saker som vi av olika skäl inte vill testa. Och då ska du inte gå över gränsen utan ta hjälp av någon som vet mer än du.

Vill folk verkligen hjälpa till?

Ja det vill dom. Vi människor är i grunden generösa och välvilliga och ställer gärna upp. Det finns inte en expert eller yrkesmänniska som inte gillar att prata om sitt favoritämne. Nåväl, med några undantag så klart. Så våga ställ frågan. Det värsta som kan hända är ju ett nej.

Glöm inte heller att vi lever i en demokrati med generösa regler om vad som lämnas ut. Många myndigheter och organisationer skickar gärna material som uppsatser och utredningar. Och mycket information är offentlig handling.

Men om det jag plågat en expert med i timmar inte kommer med i boken? Hur pinsamt är inte det? Jo lite knepigt är det, men inte värre än att den du intervjuat kan förstå. Så smyg inte undan utan ta kontakt, tacka för tillmötesgåendet och säg som det är. Det fanns inte plats den här gången. Eller så skyller du på din redaktörs rödpenna. Men smit inte undan utan visa att du faktiskt är tacksam. Det är det enda och bästa du kan göra.

Men vadå research? Det är ju bara hitte-på?

Självklart är det mycket som är hitte-på även i deckare och spänning men varför utsätta sig för risken att få massor av kritik och läsare som undrar vad tusan du håller på med? Gör din research oavsett om du skriver sci-fi, fantasy eller skruvad spänning. Det hjälper inte att som Camilla Läckberg i efterhand försöka försvara saker som uppenbart inte stämmer med verkligheten med att allt bara är påhitt. Det gör inte varken läsare eller kritiker särskilt imponerade. Utsätt dig inte.

Får jag möblera om i verkligheten?

Självklart. Med författarens frihet har du alla möjligheter att stuva om, döpa om, flytta och hitta på. Du är till och med skyldig att göra det i vissa fall för att inte peka ut andra. Det är inte särskilt trevligt att få nyfikna som går förbi ytterdörren, pekar och viskar att där bor hon den där läskiga människan. Eller ännu värre bli uthängd som skurk på sociala media helt oskyldig.

Du får möblera om, men berätta gärna att du gjort det. Och vad du gjort. Så slipper du konstiga spekulationer och att oskyldiga pekas ut.

Dubbelkolla. Allt. Alltid

Tider, årtal, färger, adresser, historia, samband, allt. Främst för att öka din egen trovärdighet och göra dig själv säkrare i ditt skrivande men kanske allra viktigast – det är mycket lätt att missuppfatta, speciellt när en expert rabblar massor av fakta och du antecknar så pennan glöder. Återkoppla. Har jag uppfattat det rätt om …

Och så klart – googla. På allt. Men glöm inte att också göra det på namnen på dina karaktärer. Det sista du vill ha är en ilsken läsare som upplever att denne har blivit utpekad som skurken i din historia. Därmed inte sagt att du måste döpa alla till Anna Andersson, även om risken då minskar. Det går att ha mer udda namn. Men googla och se ifall det finns en risk att det är en individ som kan känna sig utpekad. Använd ditt sunda förnuft.

Platser

Alla historier utspelar sig någonstans och även om du hittat på din egen träskplanet i någon galax så kommer du att inse att du behöver göra research trots allt. Även en träskplanet behöver kännas trovärdig.

Besök om möjligt! Inget slår att uppleva platser själv, på plats. Jag citerar Belinda Bauer om hennes besök på Exmoore. ”Det går alltid att göra sig en grov bild genom foton eller internet, men då missar du dom små detaljerna, dofterna, ljuden, stämningen, som du bara kan få på plats.”

Sen, återigen, finns vissa saker som inte låter sig genomföras. Det är knivigt att ta sig till Mars …

Karaktärer

Alla karaktärer i din historia behöver utseende, maner, personlighet, kläder, vanor och ovanor, yrke och en back-story eller ghost-story – alltså allt det som denne varit med om och som format karaktären till vad den är. Gör din läxa noga. Du kommer att tacka mig när du slipper bli hudflängd för att dina karaktärer är platta och stereotypa 😉

Handlar din historia om ett specifikt ämne?

Ja det säger sig kanske självt, men det är där den största delen av din research kommer att hamna. Om inte – det råkar vara ditt expertområde. Och där sluts cirkeln. Gräv där du står och välj dina strider. Du ska ju skriva en bok och inte forska i giftsvampar resten av ditt liv 😉