Karaktärer

Den vanligaste kritiken som en författare brukar få är att karaktärerna är intetsägande, Kreatitivetointressanta, stereotypa och klichéer. Att karaktärerna saknar just det, karaktär. Eller egenart. Det som avviker gör oss synliga. Och ingen av oss är ju den andra lik …

Men hallå, varför ska man överhuvudtaget bry sig om uppdiktade personer? Därför att dom kan spegla vår vardag och vara tydligare än verkliga människor. Och så klart, du kan inte berätta din historia med enbart verkliga personer. Dom kanske inte uppskattar det! Glöm inte att en karaktär inte alltid måste vara en människa. I sagor, fantasy eller science fiction, kan dom vara robotar, drakar, leksaker, djur och andeväsen. HC Andersen hade en gång en stoppnål som karaktär.

Egenart

En karaktär är inte enbart utseendet utan ännu mera vad dom gör och hur. Egenarten är ofta en lång historia som personen har bakom sig och med sig. Varför blev hon sån? Vi vill bedöma verkliga eller diktade personer efter det dom gör och känner, inte enbart av hur dom ser ut. Karaktären ges innehåll och blir intressant, inte av ytliga beskrivningar, utan genom att vi får lära känna henne och dra våra egna slutsatser. Helst lite i taget. Författaren behöver inte vara opartisk eller neutral i sitt berättande. Att vara partisk är ett av skälen till att skriva. 

Lär känna dina karaktärer väl och ge dom en historia, ett eget liv. Du ska veta vad som driver dom, vad som får dom att ticka, hur dom pratar, vad dom äter, vad dom arbetar med och vilka deras drömmar och passioner är. Då blir det lättare att skriva trovärdigt och du får läsaren med dig.

Dialog

Hur markeras talspråk?

Oftast med citationstecken som markerar var citatet börjar och slutar.

”Inte den tonen om jag får be!”

Eller med talstreck, även kallat pratminus, som sätts i början av det som sägs.

– Jag använder vilken ton jag vill.

Men, hos många författare kan man se talat språk utan att det markeras på något särskilt sätt. Det framgår av sammanhanget vad som är direkt tal. Med tanke på att läsaren så snabbt genomför det magiska knepet att flytta sig in i en persons hjärna, så går det utmärkt att undvara ”sa han” och ”sa hon”. Prova dig fram.

Dialog ökar tempot

Dialog är ett bra sätt att presentera information snabbt och på ett begränsat utrymme, utan att det känns som om författaren föreläser. Med dialog kan du ge intressanta fakta om karaktärens situation och problem. Dialog är vardaglig och enkel. Och sällan grammatiskt korrekt. Vi pratar ofta med ofullständiga meningar och ofta förbi varandra. Dialog styrs av karaktären men visar också vem och hur karaktären är. Dialog gör personen mera levande. 

Om du som författare inte vet vad dina karaktärer ska säga eller hur dom säger det, är det ett tecken på att du inte känner dom tillräckligt väl. Läs alltid din dialog högt. Även om det känns pinsamt att gå omkring och prata högt för sig själv så hjälper det dig att höra om dialogen fungerar.

Dialekt?

Jo då. Antydningar kan man visst ha med. Men att försöka återge en dialekt helt brukar inte bli särskilt lyckat. Håll det till ett minimum.

Ut med författaren!

Glöm inte att det är mycket mera spännande att följa en persons repliker utan att författaren skriver oss på näsan vad som händer och hur vi ska tolka det. Författaren finns för att berätta vad som sker, inte för att tala om vad vi ska tycka. För att kunna skriva bra dialog behöver du lyssna på hur andra pratar. Läs också mycket dialog. Och glöm inte att det inte är det som sägs som är viktigt, utan det som menas. Börja tjuvlyssna! Du kommer att bli beroende …